Laddar Evenemang

« Alla Evenemang

  • Detta evenemang har redan ägt rum.

Lennart Nilsson

29 mars, 2013 - 9 juni, 2013

Mästerfotografen Lennart Nilsson är en av en dryg handfull svenskar med global lyskraft.

Hans namn stärker den nationella självkänslan på samma sätt som Abba, Astrid Lindgren, Ingmar Bergman, Björn Borg, Birgit Nilsson och Stieg Larsson.

Det är främst för sitt vetenskapliga fotograferande som Lennart Nilsson, född 1922 i  Strängnäs, blivit världsberömd.  Och då i första hand för det fotografiska utforskandet av livet före födelsen.  Lennart Nilssons ikoniska fotografier kring detta tema har spridits över världen i form av tidningsreportage, böcker och filmer – ja, de har till och med kunnat avnjutas som operatema på självaste  La Scala  i Milano.

När den amerikanska bildtidningen LIFE den 30 april 1965 publicerade The Drama of Life Before Birth såldes hela upplagan slut – åtta miljoner exemplar – på tre dagar.  Dåvarande chefredaktören Ralph Graves kallade reportaget ”det mest otroliga vi någonsin publicerat när det gäller skönhet och överraskning”.  Boken ”Ett barn blir till”, som publicerades samma år, finns översatt till ett 20-tal språk och har hittills sammanlagt sålts i närmare 50 miljoner exemplar.  Lennart Nilssons fotografier har dessutom spridits i miljonupplagor som motiv på svenska frimärken, mynt och sedlar. Två av hans bilder finns sedan 1977 ombord på de amerikanska rymdsonderna Voyager 1 och 2  –  som en hälsning från Moder Jord när de, möjligen, om miljontals år landar på någon avlägsen planet med liknande betingelser som vår egen.

Utställningen A child is born & Portraits är en hyllning till en karriär som sträcker sig över sju decennier.  Den fokuserar på två av fotografens mest framgångsrika spår:  porträttfotografens och vetenskapsfotografens.  I det första möter vi hovfotografen Nilsson som på nära håll fångat tre generationer kungligheter. Här visas den inofficiella bilden av den lycklige monarken, fångad i ett avspänt ögonblick, vid bröllopsfotograferingen 1976.  Bilden betraktades länge som alltför privat för att visas upp för allmänheten.  Genom porträttfotografen Nilsson får vi även möta internationella storheter som jazzlegenden Louis

Armstrong, skådespelerskan Ingrid Bergman och konstnären Henri Matisse. Lennart Nilssons bildjournalistiska sinne får stark framtoning  i porträtten av statsministrarna Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Erlanders kronprins Olof Palme.

Det är dock vetenskapsfotografin som gjort Lennart Nilsson världsberömd.  Boken ”Ett barn blir till” trycks ständigt i nya upplagor.  Tekniken har också gradvis förbättrats genom decennierna i takt med att Lennart Nilsson på egen hand drivit på utvecklingen av allt effektivare instrument.  Hans böjliga endoskop med ett objektiv som mäter endast 0.8 millimeter – med hölje och allt – har gjort det möjligt att fotografera foster inne i kvinnokroppen. En världshändelse, där Lennart Nilsson med sitt svepelektronmikroskop gjort det osynliga synligt genom att kunna ta bilder med en uppförstoring på hundratusentals gånger. Och trots att det idag, 2013, gått nästan ett halvt sekel sedan första publiceringen, 1965, av ”Ett barn blir till”  utgör boken fortsatt det i särklass viktigaste verket om människans fortplantning sedan fotografins födelse, 1839.

Teknisk genialitet kopplad till en outtröttlig nyfikenhet och en vilja långt bortom det vanliga, plus ett konstnärligt sinne för form, färg och ljus är egenskaper som med rätta gör att Lennart Nilsson kan kallas en renässansmänniska i det tjugoförstaårhundradet. Kanske en vår tids Leonardo da Vinci (1452 -1519)?!

För sina insatser har Lennart Nilsson blivit rikligt dekorerad. Vid Hasselbladsprisets instiftande blir Lennart Nilsson, 1980, den förste i raden av världsberömda fotografer som får mottaga Hasselbladspriset. Två av hans vetenskapliga dokumentärfilmer har belönats med tre Emmy Awards – televisionens motsvarighet till filmens Oscars.  Listan över priser och utmärkelser kan göras lång, men kanske att det här räcker med att konstatera att Lennart Nilsson förmodligen är en av världens hittills mest prisbelönta fotografer.

En utställning av denna dignitet, A child is born & Portraits, är ett arbete av många.

Strandverket vill främst tacka Lennart Nilsson för hans engagemang i utställningens genomförande.  Stor tacksamhet känner vi också gentemot Anne Fjellström och Lennart Nilsson Photography för hennes insiktsfulla bidrag till det slutgiltiga bildurvalet. Vi tackar även Fotografiska i Stockholm för framtagandet av utställningsdelen ”Ett barn blir till”.

Sist, men inte minst, vill vi också komma ihåg att tacka Gillis Hägg för hans fina bidrag till färgläggningen av Lennart Nilssons motiv från livet före födelsen.

This exhibition is produced by Fotografiska, The Swedish Museum of Photography in Stockholm.

 

Tio frågor till Lennart Nilsson

HASSE PERSSON:  Lennart, du betraktas idag med din vetenskapliga fotografi som en av historiens mest betydelsefulla fotografer.  För detta har du blivit rikligt belönad med utmärkelser som medicine hedersdoktor vid Karolinska Institutet 1976, som mottagare av Hasselbladspriset 1980 och mycket annat.  Men var det en självklarhet att det var fotograf du skulle bli?

LENNART NILSSON:  Jag fick min första kamera av pappa när jag var 11 år gammal. Jag kommer så väl ihåg de första bilderna jag tog av gullregn.  Och redan då tänkte jag att det skulle vara spännande att se hur gullregn såg ut inuti.  Vi bodde i Ulriksdal strax utanför Stockholm i en lägenhet som SJ höll för sina anställda.  Pappa byggde min första förstoringsapparat av en 9×12-kamera.  Han var själv en duktig amatörfotograf och lärde mig fotografins grunder. Jag kände speciellt hur fascinerad jag var av att kunna avbilda det man ser.  Så svaret på din fråga är nog att något annat yrkesval aldrig var aktuellt.

Sedan kom du relativt raskt in i yrkesrollen som tidningsfotograf i Stockholm, eller hur?
Ja, redan i början av 40-talet, innan jag ens var 20 år, fick jag kontakt med Vecko-Revyn, som ville ha en serie reportage om kända människor.  Jag erbjöd mig att göra ett reportage om Alice Babs, som jag kände lite grann privat.  Sen blev jag kändisfotograf av bara farten.

För drygt 50 är sedan var fotografens ställning på tidningsredaktionerna inte så stark. Kände du att du hade redaktörernas förtroende på Se och Vecko-Journalen till exempel?
Jo, det tycker jag nog.  Till exempel bildreportaget om Myrornas liv 1954 blev ett tiosidigt reportage i Se.  Harry Martinsson skrev till och med en dikt om myrorna.  Sedan gjorde jag också boken Sweden in Profiles.  Den innehöll porträtt av kungafamiljen, industriledare, artister och andra kulturpersonligheter.  Inspirationen till porträtten hämtade jag från den amerikanska affärstidskriften Fortune där Walker Evans var bildredaktör och fotograf. Så

Sweden in Profiles (1954), Liv i hav (1959) och Myror (1959) etablerade mig som fotograf på allvar.

Din första kontakt med LIFE skedde redan 1947, då tidningen publicerade reportaget om isbjörnsjakten i Spetsbergen på fyra sidor.  Vad har kontakten betytt för dig sedan dess?
Den har varit oerhört lärorik och spännande.  Jag blev anställd på LIFE i sju år efter framgången med The Drama of Life Before Birth (1965).  Då fick jag bättre insyn i hur man resonerar kring ett reportage.  Endast 20 procent av de fasta fotografernas arbete blev någonsin publicerade.  Urvalsmetoderna var hårda men synnerligen väl genomtänkta.

Det första av många uppdrag jag gjorde exklusivt för LIFE var när Dag Hammarskjöld 1953 blev chef för FN. Jag följde med honom över till New York och fotograferade den nyinstallerade generalsekreteraren på hans kontor på 38:e våningen i FN-skrapan.  På den resan hade jag också med mig mina första embryobilder.  ”Unbelievable, otroligt!” sa man på LIFE.  Det var också vad jag tyckte!  Jag visste dock inget om fosterutveckling utan fick börja mitt fotoprojekt från noll.  Men på LIFE var de oerhört entusiastiska och 1965 – tolv år senare – kom det stora reportaget om människans fortplantning.

Även om mottagandet av LIFE-reportaget och de olika upplagorna av Ett barn blir till varit mycket berömmande, så har det ibland dykt upp reaktioner mot att du använt dig av aborterade foster för att kunna beskriva fostrets utveckling.  Hur har du upplevt den kritiken?
För att över huvud taget kunna visa fostrets utveckling från det absolut tidigaste stadiet så har jag använt mig av makroobjektiv och för mig tillverkad ultravidvinklig specialoptik från Karl Storz i Tyskland och Jungners Optiska AB i Stockholm.  Och då har jag av fototekniska skäl varit tvungen att avbilda foster från så kallade utomkvedshavandeskap.  Men jag har också fotograferat levande foster inne i den blivande mamman med hjälp av endoskopet.  Idag arbetar jag däremot med ultraljud och tredeminsionella bilder tagna utifrån kroppen genom huden.  Det är en utomordentligt spännande teknik, som dock ännu inte nått upp till samma tekniska kvalitet som mina gamla bilder.  Men med den nya tekniken har jag fått möjlighet att fånga till exempel fostrets minspel, vilket jag inte kunnat tidigare.  De som har sett ultraljudsbilder tagna i åttonde veckan har ställt sig frågan om någon kvinna, efter att ha sett bilderna, kan tänka sig att göra abort!

På tal om abort, dina bilder har ofta använts i abortdebatten i både England och USA. När anser du själv att ett nytt liv uppstår?
Idag finns ingen människa som säkert kan säga när livet uppstår. Om det är vid befruktningen eller efter några dygn.  Eller efter några veckor.  Det står dock helt klart att livet börjar tidigt, men att fostret då inte har någon chans att klara sig utanför moderlivet.  Efter tre veckor har embryot blivit avlångt, hjärtat börjat slå och de första primitiva hjärncellerna har skapats.  Då är vi en liten människa, två millimeter lång.  Det finns biologiska, etiska, juridiska, politiska och religiösa värderingar på detta med livets uppkomst.  Så det enda säkra svaret jag kan ge är att det är upp till var och en att bilda sig en egen uppfattning.

Vilken är din huvudsakliga utrustning när du gör dina vetenskapliga bilder?
Förutom Hasselblad och Nikon, som jag använder för vanliga reportagebilder, har jag mina ljus- och svepelektronmikroskop, som är tillverkade av Zeiss och japanska Jeol.  Mina endoskop är också specialbyggda av Karl Storz och har en brännvidd på mindre än 1 mm, vilket gör att jag kan ta knivskarpa bilder inne i kroppen.  Det mest användbara instrumentet hittills har kanske varit det flexibla endoskopet med en brännvidd under 1/10 mm.  Det är inte större än 0,8 mm i diameter med lins och hölje och kan därmed föras in som en sorts kateter på olika ställen i kroppen.  Det första ”porträttet” av ett levande foster togs 1965 med ett sådant endoskop.  Det var också introduktionsbilden till LIFE-reportaget samma år. I framtiden kommer jag dock mest att arbeta med att förfina ultraljudstekniken.  Och jag träffar ständigt ledande tekniker på dessa olika områden för att arbeta fram nya fototekniska lösningar.

När du gör dina vetenskapliga bilder, tänker du då även i fotografiska termer som bildkomposition och färgval?
Jag är ju fotograf och även om jag inte är en märkvärdig sådan så försöker jag, som alla fotografer, att komponera bilden i form och färg.  Jag försöker också vara journalistisk i min bedömning.  Fast det viktigaste är att bilden är absolut sann och äkta, även om jag ibland förstärker till exempel en färg för att förtydliga bilden.

Vem eller vilka inom den vetenskapliga världen beundrar du och vilka egenskaper sätter du högst?
Louis Pasteur (1922-1895) och Marie Curie (1867-1935) måste man beundra.  Sedan tycker jag att det är viktigt med originalidéer.  Att komma först med en idé, det tror jag är det riktigt stora!

Du, om någon, har visuellt studerat livets uppkomst på mycket nära håll. Jag undrar om du sett Gud i dina mikroskop
Nej, inte direkt.  Men jag har sett vad Han gör!

 

HASSE PERSSON
Konstnärlig ledare
STRANDVERKET 

Text ur boken
LENNART NILSON hans livs bilder (2002)

 

Detaljer

Börjar:
29 mars, 2013
Slutar:
9 juni, 2013
Evenemang Kategori: